Yogastudion Umeå 10 år
2011-2021

I inläggen här under berättar vår grundare och ägare Maria om sin väg med yogan och hur den lett till att Yogastudion Umeå vuxit fram. Genom denna tillbakablick vill vi fira att Yogastudion Umeå i februari 2021 fyller 10 år! ⭐️

Del 3: Ensam i Indien

”Jag reste ensam till Indien 2005. Det var dags nu; sedan millennieskiftet hade jag gjort flera långa resor i Asien, och nu var det dags att resa till yogans hemland. Jag var ung och naiv och längtade efter reseupplevelser och att få prova mera yoga.

Jag landade i Delhi och möttes av ett totalt kaos av lukter, människor och trängsel, och jag älskade det!

Bara att lyckas boka en tågbiljett ned till Goa tog mig en hel vecka, då det varje dag när jag kom fram till biljettluckan var nya regler som gällde. Ena dagen fick utländska medborgare inte köpa biljetter utan guide. Andra dagen var det bara öppet för utländska resenärer en timme om dagen och jag hade precis missat den timmen. Jag blev snabbt inkastad i hur det fungerar i Indien 😄

Efter många turer påbörjade jag till sist den 2 dygn långa tågresan ned till Goa.”

Del 4: Yoga med Stein the Sungazer

”På min första ensamresa i Indien 2005 vistades jag i en månads tid i Benalium, som är ett fantastiskt mysigt ställe i södra Goa. Jag fick snabbt några nya vänner där, varav en som jag faktiskt har kontakt med än i dag: Stein the Sungazer.

Under mina resor levde jag på en extremt låg budget. Jag kände förstås till Purple Valley, ett ställe för Ashtangautövare som fanns redan på den här tiden, men med min budget var det inte en chans att jag skulle kunna yoga där.

Så, jag och Stein träffades varje dag istället, och yogade ett par timmar tillsammans. Vi gjorde de övningar vi kunde, och lärde av varandra.”

Del 5: Andningsövningar i massagebås

”Under min första ensamresa i Indien 2005 var internet både långsamt och en nymodighet. Så jag frågade mig helt enkelt runt: Var kunde jag få lära mig mer yoga?

Det fanns yogaklasser här och var, men jag hade börjat inse att det var fysisk yoga jag ville lära mig mer av, och mycket av det fanns det inte just här. Men, jag blev tipsad om en lärd man som kunde lära mig Yamas och Niyamas, grunderna i yogafilosofi och några andningsövningar.

Jag minns inte mannens namn tyvärr, men i ett sjabbigt litet massagebås träffade jag honom under tio spännande mornar där han gick igenom grunderna i yogafilosofin. Jag har kvar anteckningarna än idag.

Där i det lilla massagebåset i Benalium i Goa fick jag också för första gången lära mig Nadi Shodana och Ujjayi Pranayam.”

Del 6: En månad hos Vijay + indisk magsjuka

”År 2006 var det dags för min andra resa till Indien. Nu hade jag landat i Arambol, för att jag ville vara nära stranden och havet, och för att jag hade jag hört av flera indienresenärer att det skulle finnas bra yoga där - både Ashtanga och Iyengar.

Jag provade mig runt en del innan jag till sist hamnade hos mannen på bilden: Vijay Amar. Jag kom att spendera en hel månad hos honom.

Varje morgon, innan den gassande solen steg upp för högt, var vi en grupp som yogade tillsammans med honom på ett hustak av sten och lera. Jag kommer ihåg att jag fascinerades av att Vijay alltid hade med sig sina assistenter - två indiska killar i 18-20-årsåldern. Allt kändes mycket proffsigt, men det var också mycket att ta in - jag hade aldrig tidigare gått på ledda Ashtangaklasser. Men jag fick god kontakt med Vijay under min månad där, och han ville gärna hjälpa mig vidare.

Tyvärr fick jag även uppleva min kraftigaste Indien-magsjuka under denna vistelse, och blev förfärligt eländig och svag. Hela gänget hos Vijay blev faktiskt indragna i magsjukan. Efter att ha druckit ingefärs- och citronte som medicin i alldeles för många dagar ordnades det till sist fram en indisk läkare som kunde ge mig en stark antibiotikakur. Då började jag äntligen friskna till.”

Del 7: Det ryktas om Mysore

”Under min andra ensamresa i Indien spenderade jag en månad och yogade hos läraren Vijay Amar (på bilden), i staden Arambol. Allt oftare hände det att de andra studenterna där viskade till mig:

”Har du sett dem som står längst fram? De tränar upp sig här hos Vijay och ska sedan vidare till Mysore i tre månader för att träna för Ashtangans mästare!”

Jag fick höra massor av historier om Mysore av de mer erfarna eleverna, och det var så spännande att höra om denna Ashtangamästare som till och med de europeiska yogaeleverna sades pussa på fötterna efter yogaklassen!

Det pratades mycket om att jag borde åka dit och följa med dem, men jag ville inte. Inte då. Jag var inte redo, och behövde gå min egen väg.”

Del 8: Förnöjsamhet och Santosha

”Under min andra Indienresa, år 2006, var det förstås inte bara yoga. Jag tog mig även ned till den Umeå-anknutna staden Nagercoil på Indiens sydspets.

Tack vare att min mor är aktiv inom kyrkan i Umeå fick jag kontakt med familjen Spurgens som drev ett flickhem i Nagercoil, och som hade ett samarbete med en kyrka i Umeå som hjälpte dem med pengar. Jag fick bo hemma hos familjen i fyra dagar och vara med och lära mig om deras verksamhet.

På deras flickhem bodde drygt 50 flickor från mycket fattiga familjer, som fick hjälp med att studera, och lära sig att sy, så att de skulle kunna försörja sig som sömmerskor när de blev vuxna. Flickhemmet hjälpte även vissa av flickorna med hemgift så att de kunde gifta sig.

Och det som slog mig mitt i allt detta, och även under mina övriga resor i Asien, var hur människor som nästan inte hade något av materiellt värde ändå kunde vara så glada, stressfria och till synes tillfreds. Det var som att de verkligen levde enligt yogans term Santosha - att finna förnöjsamhet och glädje i det man har. Just det som många av dagens yogisar sliter och strävar mot!

Den inspirationen bär jag fortfarande med mig, och den är en viktig del i att enkelhet har kommit att bli så viktigt för mig.”

Del 9: Första yogalektionerna i Umeå

”Efter att ha spenderat åtta år i Oslo och kringflackandes i Asien flyttade jag 2006 hem till Umeå igen. Jag var alltjämt nyfiken på yoga, och fick höra att det fanns en kvinna i Umeå som hette Birgitta Österlund och som undervisade i Ashtanga. Jag sökte genast upp henne.

Birgitta (på bilden) hade yogakurser på balettakademien på kvällarna ett par gånger i veckan, och jag vågar nog påstå att jag kom att bli en av hennes flitigaste elever 😄 Det lustiga är också att jag genom åren träffat på flera från just Birgittas yogagrupp, som inte bara fortsatt med sin praktik, utan dessutom gjort det på en rätt hög nivå.

Birgitta själv flyttade vidare till Sundsvall, där hon har fortsatt med yogan. Men för mig planterades ett litet drömfrö kring kombinationen Ashtangayoga + Umeå. Tänk om jag skulle kunna…?”

Del 10: Nästa anhalt Singapore Chinatown

”Inspirerad av mötet med Ashtangaläraren Birgitta Österlund i Umeå börjar jag komma allt närmare att själv utbilda mig till yogalärare. Jag hade ett sånt sug efter att lära mig mer, jag kunde inte släppa det!

Efter att ha undersökt möjliga utbildningar och vägar inom Ashtangayogan bestämde jag mig för att än en gång resa till Asien. Det första stoppet blev Singapore, där jag hittade ett litet ställe i Chinatown som fick bli mitt första steg.

Varje morgon gick jag in genom den lilla brokiga dörren, rakt in i den lilla shalan. Klasserna leddes av en lärare och hans assistent, och vi var inte fler än en handfull deltagare varje morgon. Det var litet, och kunnigt, och jag älskade det 😊

Nästa steg var själv utbilda mig, i Asien. Det skulle bli tuffare än jag kunde ana.”

Del 11: Äntligen yogalärarutbildning

”År 2007, 28 år gammal, hade det äntligen blivit dags för min 200-timmars utbildning till Ashtangalärare via Yoga Alliance. Den ägde rum i Thailand hos Paul Dallaghan, och såhär i efterhand ser jag att jag hade en otrolig tur som hamnade just där.

Vi var runt tjugo entusiastiska deltagare från världens alla hörn som hjälpte varandra igenom utbildningsdagarna, som startade 06:30 och slutade 17:00, och som var fullmatade med Pranayama, Mysore, yogateknik, anatomi och filosofi.

För mig var allt väldigt nytt och omtumlande. Jag hade alltid haft svårt i skolan, med texter och ord inte minst, och nu skulle vi lära oss massor runt omkring yogan som jag knappt ens hade hört talas om förut.

Jämfört med de andra deltagarna på utbildningen var jag en gröngöling inom Ashtanga, och dessutom relativt ung, men jag tyckte ändå att allt var helt fantastiskt. Idag i min vardag som yogalärare bär jag fortfarande med mig mycket av det jag lyckades snappa upp under de här veckorna hos Paul.

Och för mig var det här starten. Det var nu jag verkligen förstod att det var detta jag ville jobba med. Men ännu var min egna yogastudio i Umeå fyra år bort.”

Del 12: All denna yogateori!

”Slutprovet på yogalärarutbildningen var gjort - och jag var underkänd! 🙈

Där var jag, i Thailand som 28-åring för att äntligen få utbilda mig till Ashtangayogalärare, men de 200 timmarnas undervisning hade tydligen inte räckt för att jag skulle lära mig det som behövdes.

Att det var så mycket yogateori man behövde kunna för att bli yogalärare! För mig var det en chock, och en reality check.

Vi var fyra elever som hade fått underkänt, och läraren Paul Dallaghan (på bilden) mötte oss en och en och samtalade om vad vi behövde för att kunna gå vidare. Han var väldigt pedagogisk, och som tur vad hade jag inte bråttom hem igen, utan kunde stanna kvar på centret i tre veckor efter utbildningen för att plugga det jag inte förstod och träna Mysore varje morgon.

Vid omtentan klarade jag äntligen även teorin 😃

Jag kommer ändå tydligt ihåg en av de andra eleverna som inte fick godkänt, en tjej från USA. Hon hade fått jobb på ett gym hemma i USA där de krävde att hon skulle komma hem med godkänt prov, annars blev det inget jobb. När hon inte blivit godkänd packade hon sin väska direkt och skrek att allt detta bara var skit och drog därifrån…”

Del 13: Mina sista huvudståenden

”Efter min yogalärarutbildning i Thailand 2007 bodde jag två år i Västerhaninge i Stockholm och arbetade på kundtjänst. Mitt mål var formulerat: Jag skulle flytta tillbaka hem till Umeå och starta en egen yogastudio! Nu sparade jag så mycket av min kundtjänstlön som jag kunde för att kunna förverkliga det.

Åren i Stockholm yogade jag för Charlotte Lindstöm en dag i veckan, men mer yoga än så blev det inte eftersom jag samtidigt blev gravid.

Jag minns tydligt hur jag med enkelhet stod på huvudet (Sirsasana) utan problem ända in i 8:e månaden av graviditeten (!). Ni som känner mig vet att just huvudstående är något jag fortfarande än idag inte klarar av efter graviditeterna.”

Del 14: Starten i Umeå!

”Jag registrerade företaget Yogastudion Umeå AB i februari 2011, samtidigt som mitt andra barn låg i magen. Jag hade sparat ihop pengar under ett par arbetsår i Stockholm, och var tillbaka i Umeå för att förverkliga min dröm om en egen yogastudio.

Jag hade ingen lokal, men hyrde in mig i Balettakademiens källarlokal och började i liten skala med två klasser per vecka, och ett stadigt gäng yogisar var med mig. (Kanske var du som läser detta en av dem? Lämna gärna ett hej och en hälsning här under isåfall! 🙂 )

Allt kändes roligt och spännande - och så nytt! För varje fråga som eleverna ställde var jag tvungen att svara ”Bra fråga - jag återkommer om det nästa vecka!” och sedan hem och leta i böckerna för att läsa in mig och kunna svara. Kunskaperna från min yogalärarutbildning behövde djupna och växa. Det blev en intensiv lärotid.

Jag var full av drömmar, men vågade inte riktigt hoppas att det skulle bli något stort av detta.”

Del 15: Workshops med fina gästlärare

”Mitt mål var att starta Umeås första yogastudio med inriktning mot Ashtanga, och vi hade turen att redan på ett tidigt stadium få besök av erfarna och duktiga Ashtangalärare från Stockholm. Varje termin under våra första två år, 2011-2013, hade vi inspirerande tredagarsworkshops med Lisa Lalér och Bill Brundell.

Lisa hade nyss tagit över den ledande Ashtangastudion Yogashala Stockholm, och Bill var hennes sambo. De var (och är) stora namn inom Ashtangayogan i Sverige och att ha dem som gästlärare kändes så värdefullt. Vi var ett stadigt återkommande gäng som deltog på dessa uppskattade helger.”

Del 16: Maria Boox + något som inte stämmer

”Hösten 2011, ett halvår efter att jag startat Yogastudion Umeå, packade jag väskan och begav mig till Luleå för att för första gången träffa Maria Boox - pionjären inom Ashtanga i Sverige.

Maria var den första svensken att bli auktoriserad Ashtangalärare från Mysore, och jag hade hört talas mycket om henne. Nu skulle jag delta i hennes sexdagars fördjupningskurs i Ashtanga, och jag var nervös.

Helt utan anledning, skulle det visa sig 😊 Maria var väldigt snäll och inspirerande.

Vi var en liten trevlig grupp från hela Sverige som deltog i kursen, och flera av dem är aktiva inom Ashtangan än i dag. (Till exempel Anette från Karlskoga, Peter från Söderhamn och Helena från Luleå. Hej på er! 🙋‍♀️ )

Under den här kursen började dock insikter om min egen kropp bli smärtsamt tydliga för mig. Jag kämpade på rent fysiskt under de här dagarna, men det var som att något inte stämde. Jag kände mig extremt klumpig.

Jag hade relativt nyligt gått igenom min andra graviditet och förlossning, och min kropp var skadad. Men hur skadad den faktiskt var hade jag ännu inte upptäckt och förstått.”

Del 17: Yogashala i vardagsrummet

”Jag var föräldraledig med mitt andra barn, och bestämde mig för att tillbringa två månader av föräldraledigheten på Lanzarote, för att yoga, bo billigt, njuta av solen och låta kroppen komma igång igen efter graviditeten.

På Lanzarote fanns den erfarna Ashtangaläraren Camino Diez, som jag valde att yoga hos. Hon hade sin egen yogashala i sitt lilla hus. Det var sparsamt möblerat, och hennes vardagsrum var yogasalen.

Jag spenderade fem mornar varje vecka med Camino, och yogade Ashtanga Mysore style, med henne och ett litet antal dedikerade elever.

Runt om i världen ser det ofta ut just så. Små Ashtangastudios, hemma hos lärare, som själva lever mycket enkelt. Jag tycker om det, och hur det får en att känna sig som del i en större gemenskap, även då man är på en ny plats. Det är bara en av alla de saker som yogan ger mig.”

Del 18: Assistent på Yogashala Stockholm

”Under åren 2013 - 2015 reste jag ned till Yogashala Stockholm ett par dagar varje månad för att gå som assistent bredvid Lisa Lalér. Lisa är så generös och kunnig, och jag var så stolt och tacksam att få assistera just henne, och just på Stockholms stora Ashtangastudio. Det var en väldigt viktig period för min utveckling inom yogan.

Mina dagar som Ashtangalärarassistent följde ett strikt schema:

• 05:30 Jag kommer till shalan, tänder, fixar te och vatten.

• 06:00 Lisa sjunger mantrat och startar klassen.

• 08:50 Paus - Jag går ut ur rummet och äter en banan.

• 09:00-10:30 Jag gör min egen Mysore asana-praktik.
  

Lisa var alltid huvudläraren, och som assistent hjälpte jag till att ge justeringar till eleverna. Lisa lärde ut 2-3 justeringar i taget till mig, med fokus på hur man arbetar i olika asanas med olika människokroppar. Sedan fick jag öva på att assistera eleverna med de justeringarna tills det kändes helt bra, och sedan byggde vi vidare med 2-3 nya justeringar. Jag fick träna på dem. Och så vidare.

Efter kl 10:30 lämnade Lisa shalan, och jag satt ofta med och observerade en lunchklass. Jag var även med på  en eller ett par kvällsklasser beroende på schemat. Vissa klasser satt jag tyst och observerade och antecknade, andra klasser var jag med och assisterade.

Att få göra detta i ett par dagar varje månad i två års tid gav mig verkligen ovärderlig erfarenhet, som jag kunde ta med mig tillbaka till Yogastudion Umeå.”

Del 19: BIC Factory & Lena Öhlund

”Att 2013 få en kontorsplats på BIC Factory företagsinkubator var att bli bekräftad. Det betydde att det fanns människor som trodde på att min idé om Yogastudion Umeå gick att göra till verklighet.

På BIC fick jag umgås med entreprenörer hela dagarna och nörda in mig totalt på uppbyggnaden av Yogastudion, och transformationen från en hobbyverksamhet till ett riktigt aktiebolag där man måste hålla koll på skatter, löner, arbetsgivaravgifter, konsulter, hyreskontrakt och mer.

Att jag hade varit på vift i nästan 15 år när jag flyttade tillbaka till min hemstad Umeå 2009 gjorde att jag inte hade något nätverk att tala om, men med BIC kom möjligheten att få bygga upp ett starkt affärsnärverk av likasinnade. Under mina två år där fick jag kontakter och vänner som än idag är väldigt viktiga för mig. Vissa av dem jobbar jag fortfarande ihop med på konsultbasis.

BIC-åren var en fantastisk tid, jag trivdes verkligen, och mycket av det har jag att tacka Lena Öhlund för! (Det är Lena på bilden) Lena är BIC:s mamma/affärschef hon fanns där för mig från dag ett. Trots att fem år har gått sedan BIC-tiden så vet jag att jag fortfarande när som helst kan slå en pling till henne.

Tack Lena för allt, du är basen i många Umeåföretag! 🙌 💗⭐”

Del 20: En helt egen yogalokal i Umeå

”Nu var det på riktigt. Sommaren 2013 hade jag börjat kolla upp och kontakta andra yogaaktörer i Umeå, när telefonen en dag ringde. Det var Susanne Edenor från Umeå Yogaskola. Hon hade hört att jag var ute efter en yogalokal och att jag ville satsa. Det ville jag verkligen!

Tillsammans tog vi över en källarlokal öst på stan, efter en butik som sålt hobbypärlor.

Det kändes smart att gå ihop med någon annan som ville dela lokalen och de praktiska kostnaderna med mig. Susanne var liksom mig företagsam, hade starka åsikter och ville ha kontrakt på ALLT. Jag älskade det.

Jag och Susanne har sedan vi flyttat in i lokalen lyckas hålla ihop, kompromissa och lösa alla problem längst vägen. Vi var tydliga redan från början med vad som gällde och har hållit hårt på vad vi skrivit i kontraktet.

Enligt mig, för att ditt företag ska hålla länge, är de viktigaste grundpelarna:

• Se till att hålla nere de fasta kostnaderna

• Ha en genomarbetad budget

• Ha bra samarbetspartners

Genom att dela lokal med Susanne tickade jag i allt det där. Jag är väldigt tacksam över vårt samarbete, för jag kunde verkligen inte ha fått en bättre person att dela lokalen med.

Tillsammans med Susanne och hennes och min dåvarande man renoverade vi vår nya gemensamma lokal så att den skulle passa vår verksamhet. Vi rev ut de gamla golven och satte in riktigt trägolv i yogasalen, vi rev och satte in nya väggar så att vi skulle få plats med ett väntrum, vi målade om, drog ny el, piffade och ordnande i yogasalen.

Det blev en spännande och tuff månad, med många beslut och en stor ekonomisk investering för både mig och Susanne. Men såhär sju år senare vet jag att det var ett väldigt bra beslut att ta.”

Del 21: Moa kommer in i bilden

”Jag fick höra talas om Moa (på bilden) första gången 2013, genom några av eleverna på Yogastudion. De berättade att det fanns en ung lovande yogalärare som undervisade på Umeå Sport och Motion. ”Du måste kolla upp henne Maria!”

Sagt och gjort. Jag tog kontakt med Moa, som just då var på väg till Schweiz med sin pojkvän Markus som skulle jobba som målvaktstränare där. Hon uppträdde proffsigt redan då, och jag fick en bra feeling för henne.

När hon ett år senare kom hem så kontaktade hon mig, och vi ordnade så att hon började hålla en klass i veckan på Yogastudion, samtidigt som vi började lära känna varandra. Jag kände rätt snabbt att Moa var yogalärarpartnern som jag saknat, och som jag behövde för att Yogastudion skulle växa.

Ni som känner Moa vet att hon är Vinyasayoga ut i fingertopparna, men på den här tiden tränade hon faktiskt Ashtanga, hör och häpna! Jag minns dock så väl hur hon en dag kom och pratade med mig: ”Du Maria, jag tror egentligen att det är Vinyasa jag vill hålla på med, kan inte jag få ha en kurs i det?”

Resten är historia. 😄

Åren har gått, och via har utvecklat ett starkt team tillsammans. Tack för att du är med och skapar Yogastudion, Moa!” 💗

Del 22: Äntligen Mysore

”Redan under min yogavistelse i Goa 2006 hörde jag ryktas om Mysore - den indiska staden dit Ashtangis reser för att få kunskap direkt från familjen Jois. Jag kände mig inte redo då, behövde gå min egen väg, men nu - 2014 - var det dags.

Jag reste dit på egen hand, och spenderade 3 veckor med Saraswati, som är dotter till den legendariska Sri K. Pattabhi Jois.

I Mysore är det väldigt enkelt att vara om man har tidigare erfarenhet av att resa i Asien. Maten är utsökt, temperaturen behaglig, och hela samhället andas yoga.

Jag trivdes som fisken i vattnet, och spenderade mornarna med Mysoreträning och eftermiddagarna med nya yogavänner som jag träffade där.

Och lite annorlunda motför hemma var det ändå: Före morgonpraktiken, vid 05-snåret, vaknade vi ofta av människor som tågade runt i kvarteren och sjöng Hare Krishna-sånger 🎶”